Ett speciellt minne från i somras var när jag gick på en liten promenad med två rara älvor som flugit långt för att hälsa på. Vi plockade blommor tillsammans i skogen för en New York -tjej eller kille kan det vara ganska så mysigt. ”Det finns inte så mycket blommor att plocka där” som den ena Älvan själv uttryckte det. Det fina var att hon plockade blommorna till mig.
Hon fick själv välja vas i mitt vitrinskåp och sedan en plats i lägenheten där blommorna skulle stå. Det fick bli brevid brödburken i köket.
Jag träffar henne inte så ofta men med några korta fina sekunder ger hon mig ett litet minne varje år som värmer mitt hjärta i höstmörkret. Förra året gjorde hon det här.
Nu saknar jag de två Älvbarnen lite grand och drömmer om nästa sommar när vi kanske ses igen.