Ett glas vatten

vattenglas

Idag har jag tillbringat eftermiddagen med Krabbans syskon och deras familjer. Ett helt gäng har flugit hit från sin hemort NY, och det var över ett år sedan jag såg dem sist. Vi åt skräpmat från Vegabaren som barnen älskar ute i trädgården. Jag satte mig vid barnbordet för man vill hinna prata med småälvorna så mycket man bara kan innan de flyger iväg igen. När jag smaskat i mig mina pommes kläcker jag ur mig högt att jag nu blivit törstig utan att tänka något mer på det. Jag är en sån älva som tänker med munnen så allt i huvudet ska höras. Barnen har ätit klart och flyger iväg på olika håll för att leka men helt plötsligt ser jag Älvflickan komma ut från huset med glittrande ögon och ett stort leende medan hon balanserar ett glas vatten och tittar med entusiastisk blick på mig. Jag tycker det är något magiskt över ett litet barn som kan göra något så omtänksamt och osjälviskt på eget initiativ. Jag nästan började gråta när jag såg henne gående mot mig med blicken fylld av snällhet. Det var min finaste stund idag!

En reaktion på “Ett glas vatten

  1. Pingback: Ett sommarminne av en bukett | Fairy of Inspiration

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *